Granskningen av texter innan de godkänns går som en röd tråd genom akademin. Från studenttexter till de artiklar forskare skickar till vetenskapliga tidskrifter för publicering. Granskningen utförs dock på olika sätt beroende på vilken typ av text och publikationstyp det är fråga om. Den mest omfattande och högst ansedda varianten av granskning är peer review (granskning av jämlike).

Peer review tillämpas av vetenskapliga tidskrifter. Dessa tidskrifter har ett råd av granskare (referees) som utgörs av experter och erfarna forskare inom respektive ämnesområde. De granskar inskickade artiklars kvalitet med fokus på vetenskaplighet, innehåll och språk. Tillsammans med tidskriftens redaktör bedömer de också om artikeln ämnesmässigt hör hemma i tidskriften. Utfallet av granskningen avgör om artikeln antas för publicering, om författarna uppmanas revidera texten eller om den avslås.

Att publicerade artiklar granskas enligt peer review-förfarandet är en förutsättning för att en tidskrift ska anses vara vetenskaplig. För att undvika partiskhet är artikelförfattare och granskare anonyma för varandra.

Tidskrifter med ett peer review-system kan innehålla uteslutande referee-granskade artiklar men de kan också innehålla en blandning av granskade artiklar och sådana som inte granskats. Exempel på artiklar som inte granskas är bokrecensioner, debattartiklar och kommentarer.

Det är nästan bara artiklar som genomgår en peer review-granskning före publicering men även andra typer av vetenskapliga publikationer granskas.

Antologier och handböcker vars kapitel är skrivna av olika forskare granskas av de redaktörer som sammanställer dem och det förlag som publicerar. Forskningsrapporter är ofta granskade av kollegor inom samma forskningsfält och konferensbidrag granskas av dem som arrangerar konferensen. Avhandlingar granskas av handledare och opponent, ett förfarande som speglas i granskningen av studentuppsatser och examensarbeten.

Föregående: Vetenskapliga publikationer Nästa: Sökverktyg