Grön open access refererar till den möjlighet som de flesta prenumerationsbaserade tidskrifter ger att ladda upp det refereegranskade och accepterade författarmanuskriptet i ett institutionellt repositorium (exempelvis DiVA). Denna version kallas även för post-print. I de allra flesta fall tillåts inte att man använder förlagets typsatta pdf-fil av artikeln, det vill säga förlagsversionen. Denna typ av open access kallas också för parallellpublicering eller självarkivering (self-archiving).

I många fall ingår det dock ett tidsembargo från det att artikeln har publicerats tills det att man får ladda upp den och göra den fritt tillgänglig. Ett sådant tidsembargo kan vara mellan 6 till 48 månader beroende på förlag och vilken disciplin tidskriften hör hemma. Humaniora och samhällsvetenskaperna har vanligtvis längre embargotider medan discipliner som medicin, fysik och biomedicin har kortare.

Fördelarna med grön open access är:

• Det är kostnadsfritt
• De allra flesta förlag tillåter denna typ av open access
• Uppfyller de flesta forskningsfinansiärers open access-krav så länge embargoperioden inte är av den längre sorten
• Man kan välja en prenumerationsbaserad tidskrift som matchar ens manuskript bäst men ändå göra artikeln fritt tillgänglig
• I och med att Google Scholar indexerar innehållet i det institutionella repositoriet (DiVA i JU:s fall) dyker artikeln upp där med en länk till fulltexten (post-printen) vilket gör att de som inte har tillgång till tidskriften kan läsa den. I andra fall leder länken för dessa läsare till en abstract med avgiftsbelagd fulltext.

Nackdelarna med grön open access är:

• Embargotiderna
• Man måste se till att spara (och komma ihåg var man har sparat) post-printen på sin dator (!?)

Kontrollera förlagens copyright-regler

En databas för att kontrollera möjligheter till grön open access och som biblioteket använder vid denna kontroll är Sherpa Romeo. I den kan man bland annat ta reda på följande detaljer om en tidskrifts eller förlags open access-möjligheter:

• Tillåter förlaget att man laddar upp en pre-print av artikeln, alltså författarmanuskriptet innan refereegranskning (peer review) och accepterande? 
• Tillåter förlaget att man laddar upp en post-print av artikeln, alltså författarversionen av artikeln efter refereegranskning och accepterande (grön open access)?
• Tillåter förlaget att man laddar upp förlagets typsatta pdf-version (publisher's version/PDF) av artikeln, alltså den slutliga förlagsversionen av artikeln?
• Ingår det något embargo i de fall man tillåter författare att ladda upp post-print-versionen av artikeln (grön open access)?

Sherpa Romeo använder sig av färger för att känneteckna de olika formerna för självarkivering (det är dock viktigt att titta på den grundläggande informationen då färgkodningen i vissa fall kan vara något missvisande):

Låt oss titta på en tidskrift som ges ut av Elsevier som exempel på vilken information som kan vara intressant:

Vi kan utifrån ovanstående information bland annat få reda på:

• Man kan ladda upp pre-print-versionen av artikeln i det institutionella repositoriet (till exempel DiVA)
• Man kan ladda upp post-print-versionen av artikeln i det institutionella repositoriet (till exempel DiVA)
• Man kan inte ladda upp förlagsversionen av artikeln i det institutionella repositoriet (till exempel DiVA)
• Även om man kan ladda upp post-print-versionen direkt så gäller detta endast på en personlig webbsida, om man man vill ladda upp post-print-versionen i det institutionella repositoriet (DiVA) gäller en embargotid på mellan 12 till 48 månader
• För att ta reda på vilken embargotid som gäller för just denna tidskrift får man klicka på länken Journal Embargo List

Man kan då se att 12 månaders embargo gäller för just denna tidskriften. Man får alltså göra den fritt tillgänglig 12 månader efter att den har publicerats.